Vad gör man åt celler som vägrar dö?
Det var frågan som forskare vid Mayo Clinic ställde sig i mitten av 2010-talet. Senescenta celler — celler som slutat fungera men som kroppen inte lyckas göra sig av med — hade identifierats som en av de grundläggande drivkrafterna bakom biologiskt åldrande. Problemet var kartlagt. Nu behövde de hitta ett sätt att göra något åt det.
Det första genombrottet kom 2015, när Mayo Clinics forskargrupp visade att man kunde förlänga livslängd och förbättra hälsa hos möss genom att selektivt eliminera senescenta celler. De använde en kombination av läkemedlet dasatinib och flavonoiden quercetin — det allra första senolytiska paret. Begreppet "senolytics" föddes: ämnen som selektivt kan rikta in sig på senescenta celler utan att skada friska.
Men quercetin var bara början.
Fisetin: den mest potenta naturliga senolytikan
År 2018 publicerade samma forskargrupp en studie i tidskriften EBioMedicine där tio naturligt förekommande flavonoider testades sida vid sida. Frågan var enkel: finns det något bättre?
Svaret var fisetin. En flavonoid som finns i jordgubbar, äpplen och lök — men i så låga koncentrationer att du skulle behöva äta ungefär 130 jordgubbar för att nå 250 mg. I studien överträffade fisetin samtliga andra föreningar, inklusive resveratrol, kurkumin och quercetin. Hos åldrade möss minskade fisetin markörer för cellulär senescens i flera vävnader, återställde vävnadshomeostas och förlängde både median- och maxlivslängd.
Det mest anmärkningsvärda: behandlingen fungerade trots att den påbörjades sent i livet.
Intermittent dosering: varför två dagar räcker
En av de viktigaste insikterna från forskningen handlar inte om vilken substans som fungerar, utan om hur den ska ges.
Senolytiska ämnen fungerar inte som vanliga kosttillskott. De behöver inte tas dagligen. Istället visar forskningen att de är mest effektiva som korta, koncentrerade interventioner följda av vila. Forskarna kallar det en hit-and-run-mekanism: en kort exponering som tillfälligt slår ut senescenta cellers överlevnadsnätverk och utlöser programmerad celldöd. Sedan tar kroppens egna system vid.
Det är en grundläggande skillnad mot hur vi normalt tänker kring tillskott. Senescenta celler behöver inte ständig påverkan — de behöver en tillräckligt stark signal för att tappa sitt skydd. Två dagar räcker. Sedan en månad av vila innan nästa cykel.
Det här intermittenta protokollet har blivit standard inom klinisk senolytisk forskning.
Fisetin jämfört med syntetiska senolytics
Länge var den stora frågan: kan en naturlig flavonoid verkligen mäta sig med mer avancerade tillvägagångssätt?
I en studie publicerad i Aging Cell 2025 gick forskare vid University of Colorado Boulder rakt på den frågan. De jämförde intermittent fisetin-behandling med två av de mest sofistikerade metoder som finns tillgängliga: genetisk borttagning av senescenta celler (en laboratorieteknik som inte är möjlig hos människor) och det syntetiska läkemedlet ABT-263, även känt som Navitoclax.
Resultatet var slående. Fisetin förbättrade fysisk funktion och gripstyrka hos åldrade möss i samma utsträckning som bägge alternativen. Ingen statistiskt signifikant skillnad. En naturlig flavonoid — jämförbar med det mest avancerade forskningen har att erbjuda.
Forskarna observerade också att fisetin-behandling motverkade åldersrelaterade förändringar i skelettmuskulaturens genuttryck, inklusive minskade nivåer av senescensrelaterade gener.
Piperlongumin: senolytisk substans från lång peppar
Fisetin är inte den enda naturliga föreningen med senolytisk potential. År 2016 publicerade forskare en studie i tidskriften Aging där de identifierade piperlongumin — ett ämne som finns naturligt i lång peppar (Piper longum) — som en helt ny typ av senolytisk substans.
Piperlongumin visade sig selektivt kunna inducera celldöd i senescenta celler genom att trigga apoptos, utan att i samma utsträckning påverka friska celler. I kombination med andra senolytiska substanser visade den synergistiska effekter.
Kliniska prövningar med fisetin: var forskningen står 2025
Intresset för senolytics har exploderat. Kliniska prövningar pågår vid Mayo Clinic, Johns Hopkins, Harvard och ett flertal andra institutioner. Fisetin testas i studier för allt från skörhet och benvävnad till post-covid och vaskulär funktion.
De flesta studier är fortfarande prekliniska — genomförda i cellkulturer och djurmodeller. Men de kliniska prövningarna ökar i antal, och den tidiga datan är lovande. En studie vid Mayo Clinics Long COVID-klinik visade att 64% av patienterna som fick fisetin rapporterade betydande förbättringar av symtom som trötthet, muskelsmärta och ortostatisk hypotoni.
Fältet är ungt. Men riktningen är tydlig. Och den pekar mot samma sak: korta, intensiva interventioner med naturliga senolytiska föreningar — med fisetin i centrum.
Läs om varför senescenta celler ansamlas →
Källor: Zhu et al., "New agents that target senescent cells: the flavone, fisetin, and the BCL-XL inhibitors," EBioMedicine, 2018. Murray et al., "Intermittent Supplementation With Fisetin Improves Physical Function and Decreases Cellular Senescence in Skeletal Muscle With Aging," Aging Cell, 2025. Xu et al., "Senolytics improve physical function and increase lifespan in old age," Nature Medicine, 2018. Wang et al., "Discovery of piperlongumine as a potential novel lead for the development of senolytic agents," Aging, 2016. Hurt et al., "Longitudinal Progression of Patients with Long COVID Treated in a Post-COVID Clinic," Journal of Primary Care & Community Health, 2024.
